Det vita köksbordet.
Tillbaka i lyan efter en skön helg på hemmaplan.
Har just haft lite helmysig mörkerkörning med lagom tid att lufttorka nytvättat hår.. E22an är ganska dryg faktiskt. Just när man tror att man nästan är framme inser man att det är minst en timmes körning kvar.
Gorgeous.
Nu är det fetnajs reunion med fetnajs folk. Vi är utspridda, but I tell you this is nice.
Elin försöker vara seriös och lära ut saker. Joel har lite svårare med den biten.
Sitter återigen vid ett köksbord, men detta är inte vitt och det är inte i Gamleby.
Är på hemmaplan i Masjö. Känns skumt, känns bra. Känns på något konstigt vis som att jag inte har varit borta i mer än sisådär två dagar. Men hemma är det iallafall, det känns.
Gjorde ett besök i skogen också. Syrran hittade sig ett litet charmtroll värt att ta med hem. Ja, om det nu vore så väl. Svamp däremot var det dåligt med, så det blev att fylla upp med annat, antagligen mest för syns skull.
Ikväll luktar det gott. Det luktar fest. Ikväll smakar vi lite på Kalmar igen, ohyes.
Ännu en dag passerar. Och jag sitter bakom nerrullade persienner vid ett köksbord översållat med tekniska prylar.
Puh. Nä, dags att handla.
Helgens besök från hemmaplan resulterade som vanligt i några bildserier.
Här från vår kvällsession som slutade lite tvärt då -trodde jag- larmet gick vid 23:50.
Det var trevligt så länge det varade.
Sally Mann-fotografering från gårdagen. En väldigt roande sådan!
Nu hoppas vi på ett awesome resultat.
Skulle just nu kunna döda mitt kylskåp. Är faktiskt ganska förvånad att jag ännu inte har vidtagit några åtgärder.
Kanske är det tur att jag ännu inte orkat ta bort dörren in till köket, det lär inte hända heller om eländet fortsätter att föra ett sånt här liv.
En vecka har i vilket fall som helst passerat nu och kanske, kanske är det så att verkligheten har börjat komma ikapp mig, jag har börjat förstå vart jag befinner mig och vad det är som händer. Kanske. Men bara kanske än så länge.
Och så en reminder to self: boka tvättid.
